Running Librarian ger sig på en ny utmaning

Spenderar en fantastisk trettonhelg i Orsa. (Dalarna är så vackert, sommar som vinter. Jag skulle gärna tänka mig att bo där.) Vi får totalt två hela dagar med skidåkning, samt dagen vi anländer, och så hinner jag med en miltur innan frukost på avresedagen också. Det är helt underbart att komma till vintern äntligen, efter att någon slags höstvår har lamslagit södra Sverige och termometern fullständigt vägrar klättra ned under nollstrecket.

Vi bor på vandrarhemmet och precis intill går ett spår som är 3,4 km långt. Första kvällen tar vi ett par varv tillsammans. Dag två och tre tar vi bilen den korta turen till Orsa Grönklitt och ger oss ut i svindlande vacker vintermiljö, som att befinna sig i en sagovärld. Här läggs kilometer till kilometer. Totalt lyckas jag få ihop 72 km under alla dagarna. Tekniken är fortfarande rätt värdelös, vi misslyckas helt med glidvallan och har sönder en nyinköpt burk för tvåhundra spänn, men tejpvallan funkar i alla fall riktigt bra! Efter fredagens tvåmil och lördagens tremil värker det i armar och ljumskar. Bävar för hur det ska kännas efter nio! Men roligt är det!

Efter tre mil i -11 grader blir man såhär frostigt skrudad!

Tidig morgon, mörkt och läbbigt i skogen. Alldeles….ensam?

Löpning: 260,5 km (22 pass).  Årets nya mängdrekord!
Backträning: 3 backpass. Sprintbackar och twist…
Styrketräning: 1 snabbstyrkepass. Varför nämner jag det ens…
Tävlingar: 2 st. Testlopp, men ändå kul att tävla i december!
Vilodagar: 9 dagar. Enligt schemat.
Sjukdagar: 0 dagar.
Utfallssteg: Många…
Grodhopp: En hel del…
Var-är-snön-?: Nervositet omkring 110%

Avslutar träningsåret 2011 med Nyårsloppet i Vallentuna. Äntligen lyckas jag masa mig ut till mina gamla hemtrakter på nyårsafton, jag har ju tänkt springa det här loppet flera år men det har aldrig blivit av. Tänker att det här gången ska jag baske mig inte rusa iväg när startskottet går, utan starta i sansat tempo för att ha krafter kvar på andra varvet. Vi snackar ihop oss ett par stycken om att hålla 4:25-någonting i början, vårt mål är att komma under 45 i alla fall. Vi är ju inte så vältränade i snabbhet såhär under grundträningsperiod. Starten känns lugn och sansad och jag springer iväg med två klubbkompisar i hälarna. När P påpekar att vi hållit 4:10-fart två första kilometrarna känns det inte som det är så ansträngande, men jag försöker ändå sakta ner lite i och med att det gått lite för fort. P tar täten och det är grymt skönt att ligga i rygg och bara följa efter. Banan är lättsprungen och halvvägs ligger vi på 21:30. Perfekt! Jag hamnar i täten igen ett par kilometer, men vid 7 km tryter krafterna och jag kliver in bakom den lilla klungan, vi är fyra stycken som håller sällskap. När vi kommer in mot mål får de andra en liten lucka på mig och jag orkar inte arbeta in den, men sluttiden är betydligt bättre än vi trodde – 43:08 säger resultatlistan om min tid efteråt, och en 4.e plats! Vilken härlig avslutning på 2011, och skön inledning inför kommande träningsår!

2011 har varit ett enormt roligt träningsår. Jag gav mig själv ett löfte i början av året: Mer av allt. Och tack vare att tre delar av Klassikern är avklarade blev det verkligen mer av allt, mer av cykling (totalt 1638 km), mer av simning (totalt 17000 m), mer av löpning (totalt 2509 km), och mer av tävlingar (totalt 19 st).

Någongång i februari-mars intalade jag också mig själv: Nu får det vara slutfjantat. Jag hade sprungit runt rätt mycket på egen hand, gjort vad jag känt för och hoppat över en hel del kvalitet och struktur. Varit väldigt bekväm helt enkelt.

Man blir bra på det man tränar på. Att få ordning och reda på träningen, utföra det som tränaren anvisat i schemat och delta i fler tävlingar för att testa min kapacitet visade sig (såklart!) vara nyckeln till bättre resultat – och till roligare träning! Jag tror jag lärt mig att kroppen klarar av mer än man kan tro, bara man ger sig fan på det och sätter manken till. Det är kroppens geni.

Gott nytt år!

Idag drar Tour de Ski igång och jag är en av de som länge längtat efter detta ögonblick, att åter få se norska, svenska, tyska, italienska, franska, kanadensiska, polska, ryska och finska skidmän och -kvinnor kämpa och slita med valla och stavar för att slutligen klättra upp för slalombacken i Val di Fiemme och dråsa i mål av utmattning efter att ha gett sitt allt i nio dagar.

Men hur gör man för att bli världens bästa skidåkare? Författaren och idéhistorikern Sverker Sörlin ville ha reda på svaret, och han ville veta hur fort det egentligen kan gå. Snabbare än Usain Bolt? Fyrtio kilometer i timmen? Femtio?

Sörlin var själv en hyfsad skidtalang när han var ung. Vintern 2010 åker han skidor igen som aldrig förr och fascineras, liksom vi andra, av de fantastiska skidåkarna på tv. Till sommaren tar han chansen att träna med det norska skidlandslaget och möter Marit Björgen och Petter Northug – världens snabbaste skidåkare – och försöker komma till botten med vad som gjort dem så bra. Han besöker deras hembygder, pratar med deras familjer, gamla tränare och bekanta, och lär sig framför allt grunden för den norska skidåkningen: ”rolig langkjørning”. Han ger sig ut på flera timmars långa löppass över myrarna, cyklar och åker rullskidor ihop med det som idag är världens bästa landslag i längdskidåkning. Allt för att förstå varifrån kraften kommer. För att ta reda på hur fort det kan gå.

20111229-094625.jpg

Boken växlar mellan tillbakablickar till författarens egen ungdom då han tränade som hårdast, och nutid. Den blir därför både ett slags självbiografi och ett filosofiskt reportage.

Boken har den fantastiska titeln ”Kroppens geni – Marit, Petter och skidåkning som lidelse”. För dig som åtminstonde i fantasin vill ta dig ut till de norska myrmarkerna och fjällen – läs!

Panorama

Måndag med möten och pappersarbete. Packar ryggan vid halvsex och springer ut ur kontorsbyggnaden, ut i den mörka, upplysta, milda, småblöta decemberkvällen.

20111212-204243.jpg

20111212-204259.jpg

Har spenderat tre dagar i Köpenhamn på tjänsteresa. Dagarna fullproppade med mötesagenda, så enda chansen att få se något av stan och att få träning är morgonlöpning.

Första morgonen är det lite tufft att kliva upp vid 06, efter bara några få timmars sömn. Men den friska morgonluften och Köpenhamns ännu folktomma gator under mina fötter tar snabbt väck på tröttheten. Med karta och kamera i fickan väcks nyfikenhet och upptäckarlusta.

Första morgonen blir det en tur förbi Den lille havfrue – där jag roligt nog möter andra morgonpigga joggare, kanske turister som jag? – och förbi det kungliga slottet Amalienborg. Där är det mörkt och tomt. En ensam vakt går fram och tillbaks. Knappt sju kilometer. För mig. För vakten vet jag inte.

Andra morgonen – i morse – en runda förbi Tivoli, ut mot Amager, sedan förbi Christiansborg, Den sorte diamant (nyutbyggnad av Kungliga biblioteket), Strøget och Tycho Brahes Runde torn. Åtta kilometer.

Tidiga morgnar i städer är underbara. Lugnt och stilla. Du har staden nästan för dig själv.

20111208-205222.jpg

20111208-205319.jpg

20111208-205411.jpg

20111208-205432.jpg

20111208-205547.jpg

20111208-205635.jpg

20111208-205719.jpg

20111208-205740.jpg

20111208-205816.jpg

Löpning: 246,5 km km (22 pass).  Årets mängdrekord!
Backträning: 18 st sprintbackar, 8 st långa backar (Haga)
Styrketräning: 1 pass, 2 snabbstyrkepass. Skäms…
Cykling: Transport, totalt ca 100 km.
Tävlingar: 0 st.
Vilodagar: 7 dagar.
Sjukdagar: 0 dagar.
Var-är-snön-?: Nervositet ca 70%

Snöfritt

Det är november. Fortfarande barmark. Fortfarande plusgrader. Jobbet tar obehagligt mycket tid, både det betalda och det ideella. Löprundorna blir oftast sena. Men att springa ifrån huvudvärken är så skönt.

Grundträningen är igång och det är roligt att träna ihop med klubben igen. Sprintbackarna är plågsamma men nyttiga. Jag fokuserar helt på att träna efter schemat. Inga struntpass. Är det 90 minuter distans så är det. Är det vilodag så är det. Slarvar kanske lite med styrkan.

Passar på att springa i skogen när tillfälle ges. Benen blir glada när det böljar.

20111123-145306.jpg

20111123-145318.jpg

20111123-145332.jpg

Bokslut oktober

Löpning: 103 km (11 pass).  Förkylning och löpvila.
Styrketräning: 3 snabbstyrkepass och 7 riktiga styrkepass samt ett otal plankor. Har man löpvila så har man.
Cykling: 90 km (6 pass). Gnisselcykeln på gymmet. Rumpont.
Innebandy: 1 pass. Första gången sedan högstadiet. Jättekul, men h-vete vilken träningsvärk dagen efter!
Tävlingar: 0 st.
Vilodagar: 7 dagar. Några p.g.a. förkylningen.
Sjukdagar: 6 dagar. Körde styrketräning sista dagarna.

Under löpvilan

…får man hitta annat att sysselsätta sig med. Jag har mycket på jobbet nu och kommer inte iväg från kontoret förrän framåt halvsju, då passar det perfekt att kila ner i gymmet mittemot där man får träna gratis. Det är rätt sunkigt, men jag har hela stället för mig själv på kvällen och försöker få till svettiga pass med mycket kondition. Ikväll blev det…

20111025-203703.jpg
30 minuter på cykeln

20111025-203815.jpg
5 minuter i roddmaskinen från 1800-talet

20111025-204024.jpg
3×20 rep i den här stavarmsmakapären

20111025-204147.jpg
Och avslutningsvis lite bålstabilitetsövningar på bollen och plankan i 2 minuter.

Etikettmoln

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 342 other followers